Det vilar ett romantiskt skimmer över postapokalypsen. Varje gång jag ser en film om människans näst intill totala förgörelse händer någonting. Varje gång jag får följa den traumatiska resa de få överlevarna tvingas göra förvandlas jag till en drömmare. Jag drömmer om min egna apokalyps. Inte den där jag själv går under utan den där alla utom jag och några få utvalda gör det. Vad skulle jag göra? Hur skulle jag välja att överleva? Vad är min optimala apokalyps?
Jag skulle inte vilja ha det riktigt så dystert och hopplöst som i The Road, det är en bra film men det här med helt uttömda resurser och död natur är inte min grej. Samma gäller för The Book of Eli vars miljö är som i The Road men med ständig sol som bränner allt den rör. Jag känner mig inte jättesugen på att svälja ner min grillade anorexiakatt med brunt vatten och samtidigt betrakta det som lyx. Nej, kalla mig ett offer av moderna (lata) tider men jag föredrar ändå att ha det lite mer förspänt. Jag skulle föredra det som i Zach Snyders version av Dawn of The Dead, där en liten grupp överlevare slår läger i en enorm shoppinggalleria och klarar sig ganska bra på det som gallerian har att erbjuda.
Man kan tycka att Jericho har en ganska bra variant på gång där man nukar alla större städer i USA och den lilla orten Jericho i Kansas klarar sig just för att det ligger mitt ute i ingenstans. Mitt problem med denna version att alla självskrivna hjältar är män och byns enda svarta familj flyttade till Jericho precis innan katastrofen. Dessutom flyttade de dit av den enkla anledningen att familjens manlige överhuvud visste att USA skulle bombas och att Jericho skulle klara sig. Annars hade inga svarta funnits i denna fina allamerikanska landsortsidyll. Som om detta inte vore nog så baseras deras överlevnadsstrategi på individen före kollektivet och de gör allt de kan för att upprätthålla ett kapitalistiskt system som bevarar alla samhällets orättvisor. Nej, jag skulle som sagt föredra att, med en liten grupp människor husera i en galleria med alla förnödelser man kan tänkas behöva, där kollektivets överlevnad är viktigare än individen.
Apokalypsen då? Kärnvapenkatastrofen i Jericho skulle kontaminera nästan allt vatten och döda stora delar av miljön, så den går bort. The Road och The Book of Eli går också bort med samma miljöargument som Jericho. Jag skulle nog välja en zombieapokalyps trots allt. Man skulle alltid ha nåt att göra (döda zombies och allmän överlevnad) och nästan hela det materiella samhället skulle vara intakt. Jag vill däremot inte ha de vansinnigt otäcka rage-smittade varelserna som i 28 dagar/veckor-serien. Nej, mer beskedliga zombies som i The Walking Dead och t.o.m. Zombieland. En sak jag gillar med zombies är att de är korkade och ganska lätta att döda. Allt de har kvar är en inneboende aggresivitet och en ständig vilja att käka upp alla levande. I övrigt är de bara ett skal som man, likt Woody Harrelsons karaktär i just Zombieland, gärna gör en sport av att döda.
Jag gillar tanken på en apokalyps där man ändå har tillgång till det man behöver för att överleva. Om jag tycker att jag behöver en shysst cykel att ta mig runt på utan att dra till mig för mycket uppmärksamhet så tar jag helt enkelt mina bästa zombiedödarvapen, sätter mig i min zombieplöjarbil och drar ner till stans bästa cykelaffär. Där tar jag den bästa zombieundvikarcykeln jag hittar. Så enkelt men ändå så spännande! När vintern närmar sig rustar jag bilen med förnödenheter och åker mot sydligare breddgrader, jag och mina närmaste och käraste förstås.
Hur många skulle överleva för att min optimala apokalyps skulle möjliggöras? Det skulle nog krävas att endas en promille av befolkningen överlever. Det skulle innebära 140 personer i Uppsala och 9000 i hela landet. Det skulle också innebära att 99,9% av befolkningen är döda eller zombies. Vem behöver ett jobb med såna siffror?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar