Dear Eli Roth,
Du har lyckats med lite av en bedrift. Du har lyckats med den perfekta balansen i din film Hostel. Du har gjort amrisarna riktigt sådär duchebag-amerikanska så man verkligen vill att de ska få utstå en del tortyr. Men så har du samtidigt lyckats göra skurkarna (om vi nu ens kan kalla dem det?) riktigt vidriga. Man känner ju att man vill att de ska få sitt oxå. Du ser vilket vägskäl du ställt mig inför. Vem ska leva, vem ska dö? Finns det nåt sätt så alla dör? Jag tror det är det jag vill helst nu när jag tänker på det.
Sincerly,
Tony Karlsson, a fan!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar